Imorgon är det första november. Jag förstår att många inte finner detta särskilt. Två månader kvar på året, kanske några tänker. Jag tänker "faan, nu börjar Nanowrimo."
Nanowrimo är kort för National Novel Writing Month. Fast det är egentligen international för det började i USA (som så mycket annat). Denna händelse innebär att man under en månad, 30 dagar, ska skriva en roman på 50 000 ord. Vansinne, kan visssa tycka. Det är ju inte mycket, kanske andra tycker. Försök själv då, säger jag.
Jag har varit med två gånger, de två senaste åren. Första året var jag arbetslös och satt hemma nästan hela november och skrev. Och vann - alltså klarade det, man vinner inget förutom vetskapen att man klarade det, men vi säger att man vinner för det gör man. Förra året gick jag i skolan och kände att jag inte hade tid så efter lite mer än halvvägs (27 000 ord om mitt minne inte bedrar mig) så bestämde jag mig för att ge upp. Inspirationen och tiden räckte inte till.
I år ska jag vara med igen. I år känns det som att tiden verkligen inte räcker till, men jag ska ändå försöka. För under den här månaden händer det något med samtliga tävlande och det är en helt underbar känsla att prata med andra på internet, peppa och bli peppad, och det finns en samhörighet som jag sällan upplevt utan att egentligen ha något mer gemensamt än ett brinnande intresse av att skriva. Vi är alla där, i samma sits och just i den månaden blir vi bästa vänner, för att sedan, när november är slut, när vi vunnit eller gett upp, återgå till våra vanliga liv och vänner och då är vi inte längre del av varandras liv. Och det är helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar