Diskriminering vid blodgivning

Idag har jag fått ett brev från blodgivningscentralen. Jag ska nämligen bli blodgivare. Jag var osäker på om jag fick bli det p.g.a. de mediciner jag äter, men pratade med en ssk i telefon och det gick bra. 19 maj ska jag på provtagning för att se om mitt blod är tillräckligt bra. Lite läskigt är det nog.

Men det var inte alls det jag skulle prata om. Med i brevet fanns även faktablad om blodgivningen, om hur det går till och när man inte få ge blod.

Jag vet att homosexuella män inte får ge blod och jag tycker det är stört och har alltid tyckt det. Men jag fick för mig att det var det där med analsex (för alla bögar har analsex hela tiden, eller hur? Precis som alla heteropar alltid kör missionären...) Tydligen är det så att en man som har haft anal- eller oralsex med en annan man inte får lämna blod. Någonsin. Det pratas om att detta ska ändras så en man som har haft sex med en annan man kan avhålla sig från sex månader (eller om det var ett år). Även om mannen lever i ett stadigt förhållande så måste han alltså gå utan sex ett halvår innan han ska lämna blod. Varje gång. Om man inte har sex så kan ju det gå bra, men jag antar här att de allra flesta i ett förhållande har sex någon gång under sexmånaders tid.

Har man haft en ny sexpartner måste man vänta tre månader innan man ger blod. Vad är det som säger att Malin som Pelle ligger med inte har någon smittsam sjukdom? Enligt Socialstyrelsen så är de tester de gör inte helt säkra och det är därför män som har haft sex med andra män inte får ge blod. Men man kan ju aldrig vara säker och varför görs just undantaget med männen? Att man ska vänta vid ny partner eller vid utomlandsvistelse är ju bra, men jag anser ändå att de sexuellt aktiva bögarna blir diskriminerande. Ett argument jag hörde för denna diskriminering var att Martin aldrig kan vara säker på att Erik inte har sex med någon annan. Men det kan inte de gifta Tina och Samuel heller vara.

Det är även så att om man är kvinna och har haft sex med en man som har haft sex med en annan man måste man vänta sex månader innan man får ge blod. Jag kan inte låta bli att fundera om detta gäller varje gång kvinnan ska lämna blod. Lever hon t.ex. med en man som har varit tillsammans med en annan man för, säg, tio år sedan, ska hon då behöva avhålla sig från sex med sin man i sex månader varje gång hon ska lämna blod?

Min poäng är att reglerna bör ses över kraftigt. Det känns som att de är grundade på något slags tankesätt om att bögar går och knullar runt en massa. Malin som har haft sex med en massa killar, men just nu har stadigt sällskap borde väl utgöra en större smittorisk än Erik och Martin som bara har haft sex med varandra? Eller smittar bögsjukan? Är det den socialstyrelsen inte vill att andra ska få?

Källa

Hästar i stallet

Jag har ju berättat om hästen Tessan som jag ju tar hand om, men förutom Tessan så bor det tre hästar till i stallet. Stoet Hennessy, som Petra som har stallet, rider på. Hennessys son Hartwell samt shettisen Baloo. Både Hennessy och Wille (Hartwell) har haft ligamentskador under en längre tid nu, men idag var Wille hos veterinären och fick klartecken. Han var så nöjd när han fick komma ut i hagen till Tessan och Baloo. Hennessy får dock stå inne en natt till, men förhoppningsvis får hon också klartecken från veterinären när hon ska dit imorgon. Om man ska få hoppas ännu mer så hoppas vi på fint väder för då behöver vi inte mocka mer förrän i höst! Fast det lär nog inte hända eftersom det bara är april.

Dramatiskt Grey's-avsnitt

Grey's Anatomy är mitt absoluta favoritprogram. Varje onsdag kl 21 sitter jag bänkad framför tv:n och gud nåde den som försöker byta kanal eller störa mig då.

Igår var det ett ovanligt dramatiskt slut på avsnittet och jag kan knappt vänta tills nästa vecka för att se hur det går. Och nu måste jag givetvis återberätta allt. Om du inte har sett avsittet så bör du inte läsa.

Callie (som är gravid) och Arizona satt i en bil och Arizona friar. Callie har inget bälte på sig p.g.a. att hon precis innan sträckte sig efter sin telefon i baksätet på bilen och jag satt givetvis och mässade "men ta på dig bältet, kvinna!", "nejnejnej, något kommer att hända!" och "Arizona, titta på vägen!" samt ett nervöst "aaahh!" Givetvis kunde inte deras lycka få vara, som Linda så vänligt påpekade och precis innan avsnittet slutar så får de givetvis syn på något på vägen framför och så tror jag att man hörde ljudet av en crash. Eller så inbillade jag mig det. Jag dog i alla fall lite inombords. Jag har nu förbjudit dem att dö och jag hoppas innerligt att de lyssnar (även om jag är medveten om att näsa avsnitt ju redan är klart så det spelar ju ingen roll vad jag säger nu...)

Jag längtar i alla fall till nästa onsdag...

Jakten på katten, del 1

Jag är uppvuxen med katter och för mig var det en självklarhet att jag skulle ha katt när jag flyttade hemifrån. Min sambo som dock är hundmänniska och knappt klappat en katt förrän han kom hem till mina föräldrar (där jag då bodde) var inte lika övertygad om att en katt var en bra idé. Här är första delen av berättelsen om hur det gick för mig i min jakt på katt.

Hästen Tessan

Jag skulle ju berätta lite mer om Tessan, hästen jag rider. Hon heter egentligen Litesse och är fux med ljus man, jag brukar säga att hon är blond (i dubbel bemärkelse). Hon är snart 18 år enligt pappret, men det är något hon själv inte vet om, jag tror att hon är övertygad om att hon inte är en dag över fyra år.

Jag hittade henne som en slump på blocket då hennes ägare Linda ville ha en medryttare till Tessan. Från början var det en till tjej som red så då turades vi om att rida och mocka, men numera är jag själv på den posten och jag tycker det fungerar väldigt bra även om jag vissa veckor inte hinner rida riktigt så mycket som jag skulle vilja.

Tessan tycker om att rida ut i skogen, men det ska gärna vara på hennes villkor. Hon vill antingen strosa runt i skogen och titta på blommor eller vad det nu är hon kan finna så intressant; eller så vill hon springa fortfortfort. Inga mellanting och gärna inte i någon som helst fin form. Jag tror dock att jag är unset envisare så jag vinner oftast och börjar (efter ett år) nu få henne att kunna gå fint. Fast i skogen vill hon inte gå fint där vill hon bara titta på annat.

Tessan har inget emot stora, högljudda traktorer, trimmade mopeder eller andra motorfordon, däremot kan det vara otroligt läskigt med stenar - vem vet vad som finns bakom dem? - och ensilagebalar - det måste ju finnas en anledning till att de kallas ufoägg, eller hur?

Trots Tessans små egenheter så tycker jag väldigt mycket om henne och jag är så glad att jag har stallet att åka till, annars vet jag inte vad jag skulle göra när sambon jobbar så mycket.



Tessan sommaren -10



Mot stallet!

Nu ska jag iväg till stallet för att mocka, rida och promenera med hästar. Mer information om dessa får vi ta någon annan dag. Jag tycker i alla fall att det är kul att ha en häst att åka till.

Längtan till sommarlovet

Just nu pluggar jag som sagt till medicinsk sekreterare. Jag var ute på praktik för bara två veckor sedan och jag vill verkligen jobba som det, men jag känner mig så vansinnigt trött på skolan just nu. Sommarlovet är alldeles för långt borta. Det skulle jag tycka även om vi vore normala och slutade i juni, men vi är onormala så vi går ända in i juli och så bara sex veckors lov sen tillbaka igen. Jag ska i alla fall vara ledig då och det längtar jag till.

Det jag också längtar till är att faktiskt vara ledig när man är ledig. Det vore så vansinnigt skönt att känna att det inte finns något man kan göra. För hur många är det egentligen som går och funderar på sitt jobb när man är ledig?

Och så stör det mig att lärarna inte lär ut på det sätt jag skulle föredra. Hur smart är det att inte ha genomgång när eleverna säger att de inte fattar och provet är en vecka bort? Och hur smart är det att låta eleverna lära ut grammatik till varandra? Ojämn nivå, eller vad blir det då?

Suck.

Ny blogg!

Ja, nu sitter jag här med ny blogg igen. Eller igen och igen. Det var nog några år sedan sist. Den största anledningen att jag skaffade en ny blogg var att jag ville skriva från telefonen och tänkte att denna kanske skulle funka till det, men icke. Dåligt. Jobbigt. Man kan göra allt med sin telefon, men inte skriva i någon blogg.

Hm.

Jag insåg också nu när jag satte mig här (vid en dator) att det ju var lite lättare att fixa en någotsånär snygg design här än på blogg.se där jag har hållit till alla tidigare år. Det är ju positivt. Right?

Vem är jag?

Jag är då Jennifer, på internet mer känd som Hepzheba. För frågar du i rätt krets så är jag känd. (En krets på kanske tre-fyra personer...) Egentligen heter jag då Jennifer och det är ett namn jag är relativt nöjd med, inte minst p.g.a. dess besläktning med Skottland.

Jag bor i Skövde med min pojkvän, mina två katter Sindy och Ceasar och mina fiskar. Akvariet kämpar jag med att hålla i bra skick och efter nästan ett år som akvarist så har jag lyckats! Någon gång kanske jag berättar mer om detta. Mina katter kommer troligtvis också omnämnas då och då. Jag är dessutom medryttare åt en häst som kallas Tessan. Hon är minst lika blond som jag och nästan lika envis. Jag tycker vi passar väldigt bra ihop.

Jag läser till medicinsk sekreterare och jag föredrar att skriva rättstavat och korrekt. För mig är detta inte detsamma som att det tar lång tid att skriva. Jag måste erkänna att jag inte heller skriver med enbart pekfingrarna då det i vår utbildning ingår att man ska lära sig skriva med alla fingrar. Ytterst smidigt (även om jag inte alltid har rätt fingerkombination, kanske).

Mitt motto här i livet är "Allt du vill att andra ska göra för dig det ska du också göra för dem" vilket i praktiken innebär att jag inte gör eller säger saker som jag vet skulle såra mig. Jag tycker dessutom också att man kommer mycket längre på att vara trevlig, även om jag egentligen är något bitter.

Ja, det var lite om mig. Återkommer!