Nycklar imorgon!

Imorgon är en väldigt spännande dag för mig och Anton. Vi får nämligen nycklarna till vårt hus. Jag ser verkligen framemot det. Har längtat hela sommaren och nu är det äntligen dags! I veckan ska vi börja med att tapetsera om i sovrummet och måla i vardagsrummet och i köket/allrummet/hallen. På lördag går stora flyttlasset från Skövde till Mariestad. Jag längtar!

En till som längtar är Ceasar. Han sitter i dörren till sovrummet och tittar mot sängen och jamar om nätterna. Han får mat och vatten och leksaker, men detta underhåller honom i ungefär fem sekunder sedan sitter han vid dörren igen, stirrar på sängen och jamar. Jag blir galen på honom. Av den här anledningen ska kissarna få följa med till huset redan på tisdag så får de bo där och känna in sig. Vi kommer ju vara där väldigt mycket på dagarna, så det är bara på nätterna de får vara själva.

Nästa vecka ska vi fixa hängrännor och fönsterbleck. Sedan är det bara ligghallen till hästarna kvar. Vet inte om jag har nämnt det, men Tessan kommer få sällskap av ett sött litet sto vid namn Elma. Förmodligen ska även en bekant till Anton ha sin häst hos oss så då blir det tre ston och så får jag ridsällskap. Jag längtar verkligen tills hästarna kommer!

Farväl, älskade Dino

I tisdags, den nittonde juli, var en tråkig dag för Antons familj. De var tvungna att ta bort sin hund Dino. Han blev hela elva år och inte många gånger har man verkligen trott att han har varit så gammal.

Dino var den första hunden som jag har lärt känna. Inga släktningar eller nära vänner har haft hund förut så även om jag inte var riktigt rädd för hundar så var jag ovan vid dem och visste inte riktigt vad de sa med sina kroppsspråk.

Dino var en stor, fin rottweiler - världens finaste, till och med. Han var otroligt snäll, men kunde skälla och "prata", vilket lätt mer som morrande för ett otränat öra. För en icke-hundvan människa var han lite skrämmande. Men den rädslan försvann snabbt. Han var också världens snällaste.

När man kom och hälsade på Antons föräldrar så kom Dino alltid och hälsade - han älskade människor och att gosa. Han tyckte även om att busa, hans favoritleksak var trossen som var väl använd och såg ut därefter. Han brukade springa runt med den, ibland lade han upp den ovanför nosen och sedan försökte han få ned den genom att lyfta huvudet. Det såg väldigt roligt ut och jag antar att det kan jämföras med att man försöker bita sig själv i näsan...

Dino älskade att åka bil. Frågade om han ville med och åka bil så blev han alldeles galen. En gång när vi skulle ut, kanske skulle vi åka och bada och ha med honom, råkade vi fråga om han skulle med ut lite för tidigt. Han sprang runt benen på oss när vi packade: skällande, gnyende och ylande.

Han hade lite speciella idéer om saker. Han blev helt vansinnig när Antons familj skulle flytta sitt matsalsbord, t.ex. när en till skiva skulle i bordet. Då sprang Dino runt och skällde som en galning. Han tyckte inte heller om flygplan, speciellt inte spåren de lämnade efter sig på himlen, så dessa skällde han på. Och det funkade - de försvann ju! Antons pappa sa något som jag tyckte var väldigt fint: "Nu jagar han flygplan på riktigt."

Dino var den första och bästa hund jag någonsin lärt känna och jag saknar honom otroligt mycket. Han var väldigt speciell och så otroligt fin och snäll.

Dino, 16 juli 2011

För att bevisa att mina katter är knäppa lägger jag upp den här bilden.

För den som inte är van vid hästar, kan jag berätta att det Sindy har krypit in i är en flughuva som jag köpte till Tessan (sitter över ögonen på hästen). Sindy verkade tro att den var till henne.

Anton har åkt bort på kryssning nu när han har fått semester vilket innebär att jag blir ensam hemma i natt. Ja, bäbisarna är ju förstås här också. Just nu ligger Sindy på rygg i min famn och tycker hon är världens sötaste. Det tycker jag nog nästan också.

Igår blev jag biten av Tessan. Skulle gå runt henne för att spänna sadelgjorden och knäpphästen bet mig i armen! Hon blev nog själv ganska chockad för hon ryggade tills grimskaften var sträckta och höjde upp huvudet. Jag var alldeles för chockad för att hinna bli arg på henne och tio minuter senare känns det inte som man tjänar på att bli sur. Ont gjorde det i alla fall och har nu fint rött märke, omgivet av ett blåmärke. Hon bet igenom både jacka och tröja, men inte hål på någonting vilket jag väl får vara tacksam över.

Idag hade jag tänkt ta en längre ridtur, men eftersom regnet bara öste ned tog vi en kort tur. Tessan var pigg, men samtidigt glad. Hoppade över ett litet nedfallet träd, vilket Tessan tyckte var hur roligt som helst. Hon hoppade dessutom över diverse vatten- och lerpölar... Knäpp häst, det där...

Nu ska jag snart iväg till Ida som bjuder på fika. Det blir trevligt.

HPatDHpt2

Jag och Linda nördade som utlovat. Iklädd snygg skoluniform och Hufflepuffs elevhemsmärke gick jag dit. Linda var också skolklädd, men Slytherinare. Folk kollade lite när vi gick, men väl på biografen var det fler utklädda så då stack vi inte ut så mycket.

På visningen av del 1, som vi var på innan, var det inte så många som var utklädda, fler kom till självaste premiären. Flera dödsätare och Bellatrix var där. Såg en väldigt fin professor Trelawney med tillhörande spåkula. Hon var nog den jag tyckte var finast. Givetvis var det även många skoluniformer där.

Snygga Linda var glad med popcorn.

Snygg, eller hur?

Jag var inte lika snygg, men glad ändå.

Film: Harry Potter och Dödsrelikerna, del två

I tisdagsnatt var jag på premiären till den åttonde och sista filmen i HP-serien. Jag gillar egentligen inte filmerna, men den här var faktiskt bra. Väldigt bra, tycker jag nog till och med. Jag blev förvånad. Jag ska inte avslöja något för den som inte har sett den än, så jag kommer inte skriva jättemycket.

De blandar sorg, vemod och förfäran med kärlek, vänskap och mod. Även ett och annat skratt får man till, främst då framlockat av Rons (Rupert Grints) vältajmade repliker. Michael Gambon överraskade med att äntligen förstå hur Albus Dumbledore bör spelas och gjorde ett värdigt sista framträdande som denne vise man, vilket jag uppskattade.

För den som har läst och älskat boken så finns det givetvis saker som har ändrats, men det är okej. De gör det faktiskt bra och de allra flesta ändringar kan jag (faktiskt) förstå. Även om det givetvis finns saker som jag grämer mig över att de ändrat eller inte haft med.

Har du gillat de tidigare filmerna så kommer du nog älska den här. Gillade du inte de tidigare filmerna så kan du ändå gilla den här, för den var överraskande bra och ett värdigt slut på filmatiseringen av en helt magisk serie.

Valde en bild på Snape (bra spelad av Alan Rickman) då jag fortfarande inte är särskilt förtjust i Daniel Radcliffe (Som spelar Harry sådär. Skådespelet har blivit bättre, men gillar honom ändå inte som Harry.)

Idag har jag tvättat två bilar. Min gamla bil Pegasuz som tyvärr ska säljas behövde bli fin för att någon ska vilja ha den. Jag skulle egentligen gärna behålla den för det är turbo på den och den går bra. När den går. Har dessutom haft den i tre år sedan jag tog körkort och innan det övningskörde jag i den. Men bensin kostar ju...

Den andra är min "nya" bil som är en blå Opel som inte går alls lika bra. Eller den går ju, men det är ungefär hälften så få hästkrafter som i Pegasuz så den är vansinnigt slö. Men den går billigt och det är därför den bilen får vara kvar. Mamma tror inte att någon någonsin har tvättat den invändigt tidigare. Jag är beredd att hålla med henne. Men nu är den ren i alla fall.

Imorgon smäller det!

Jag inser att jag inte har nördat så mycket som jag faktiskt kan och vill. Nu ska jag göra det.

Den bästa fandomen i hela världen är Harry Potters. Så vansinnigt jäkla bra! Jag älskar den! Jag älskar Harry! Eller inte Harry som karaktär som har rädda-världen-mani och tror att han måste göra allt själv, utan hela den magiska världen.

Imorgon så visas sista filmen på bio. Premiär vid midnatt. Jag ska dit. Jag och Linda. Och Tomas. Men Tomas är nog inte ens hälften så taggad som jag är. Nej, det tror jag inte för jag har redan börjat få en adrenalinkick... Och jag tycker egentligen inte ens om filmerna! Men det är liksom så att jag måste få nörda. En sista gång, för det kommer inga fler böcker och inga fler filmer. Jag dör lite grann inombords när jag tänker på det. Egentligen borde jag nörda fullt ut, men jag har inte tid och råd att fixa. Det får bli skoluniform. Skrev ut mitt elevhemsmärke, men skrivaren var tydligen inte färgskrivare. Dammit! Jag måste ju ha färg! Har köpt en ny, ursnygg kjol på myrorna. Den är svart och veckad precis som det ska vara. Slips har jag bara helsvart. Men enligt böckerna så syns inte elevhemmen på eleverna så det tolkar jag som att alla har svarta slipsar istället för de färgade som de har i filmerna.

Läste att Blaise Zabini dör istället för Vincent Crabbe. Skådespelaren för Crabbe hade tydligen åkt fast för narkotikainnehav. Cheers, mate! Sådär förebild för barn. Inte för att Crabbe är särskilt bra förebild heller. Försöker döda självaste the Boy Who Lived. Att han har mage! Tydligen har ju Voldie mage också. Men Crabbe borde förstå att misslyckas Voldie femton ggr så borde inte han lyckas heller. Aa, det var ju inte det jag skulle skriva om. Skulle bara konstatera att Zabini försöker döda Harry. I böckerna bryr sig hr Zabini väldigt lite om kriget och allt det där... Hmm... Säkert fler saker de ändrar på.

Men det är sista filmen och jag ska nörda och säkert gråta en skvätt eller två bara för att!

Här är jag från min bästa nörddag, 20 juli, 2007. Boksläppet av Harry Potter and the Deathly Hallows.

Sommarlov!

Äntligen har jag sommarlov! Är så skönt att vara ledig och inte behöva tänka på skolarbete i hela sex veckor!

På schemat idag står ridning, handla kattmat, tvättning och övning inför gudstjänst på söndag. Känner mig dock sådär peppad inför gudstjänsten...

Skolåret avslutades igår med Göteborgsresa. Först studiebesök på Sahlgrenska och sen guidad tur på Medicinhistoriska museet. Efter det mötte Anton upp oss och vi åkte iväg till Liseberg där det blev galet mycket åkande. Väldigt roligt! Helt underbar sista dag för läsåret.

Tja!

Ceasar här. Jag är katt i hushållet. Den yngre utav dem. Jag vet, svårt att tro att den där något efterblivna bruden Sindy är min storasyster. Men det är faktiskt sant; jag är yngst av fyra syskon. Jag tror att jag fick alla andras smarthet. Vilket innebär ju att jag är jättesmart.

Matte tror att bara för att hon är större än mig och i princip kan göra vad hon vill med mig så är det hon som bestämmer. Jag försöker säga emot, jag gör uppror. What can I say? I'm a rebel, baby. Sen kanske det inte finns jättemånga sätt att göra uppror på i en lägenhet, men jag försöker. Hålla de där människorna vakna om nätterna är ett sätt. De blir väldigt arga då. De kan väl sova på dagarna som jag istället.

Matte tror att hon är smartare än jag och försöker gömma undan våra leksaker i en låda. Som om jag skulle låta mig stoppas av en låda! Det är ju bara att öppna lådan och plocka ur alla leksaker. Matte hävdar att vi inte behöver ha alla leksaker på en gång. Matte har fel, ju fler leksaker desto bättre.

Även om jag driver ett uppror så tycker jag om Matte och Husse. De är snälla och ger mig mat, kanske inte riktigt så ofta som jag skulle vilja, men jag får i alla fall mat. Och de gosar med mig och busar med mig. Ibland får jag till och med gå ut! Det är nog det bästa jag vet, det är så roligt att sitta och spana. Speciellt när man kan gömma sig i buskar så man inte syns.

Nu ska jag nog försöka hitta på något att göra. Dra ut alla Mattes kläder ur garderoben kanske? Eller öppna leksakslådan och lyfta ur alla grejer?

//Ceasar - den smartaste katten i världen

Här är jag när jag spanar på något

Igår var jag ute och dansade tillsammans med Anna, Jenny och Annika. Det var väldigt roligt faktiskt. Jag var lite nervös innan för det var flera år sedan jag var ute sist, men jag överlevde ändå. Jag kom hem vid två och då ville jag ju helst bara sova, men Ceasar hade andra tankar. Jag vet inte vad han håller på med, men han har börjat jama som en galning på nätterna. Verkligen uttröttande. Somnade väl inte förrän vid halv fyra p.g.a. oväsendet...

Anton skulle jobba idag och tyckte vi skulle äta frukost tillsammans så då fick jag snällt pallra mig upp vid tio. Hade tänkt åka till stallet nu, men vet inte om jag orkar köra bil, är rädd att jag skulle somna. Får se om jag åker senare, om jag sovit en stund.

Nästa vecka är den sista i skolan för den här terminen. Känns så otroligt skönt. Mindre kul är det att vi har något slags muntligt prov på en hel bok som heter något så roligt som Svenska skrivregler. Till detta ska vi göra sju papper fulla med frågor. Mer än så vet jag faktiskt inte. Man ska tydligen svara på frågor med hjälp av boken och sina anteckningar. Får väl se hur det går...