Film: Harry Potter och Dödsrelikerna, del två

I tisdagsnatt var jag på premiären till den åttonde och sista filmen i HP-serien. Jag gillar egentligen inte filmerna, men den här var faktiskt bra. Väldigt bra, tycker jag nog till och med. Jag blev förvånad. Jag ska inte avslöja något för den som inte har sett den än, så jag kommer inte skriva jättemycket.

De blandar sorg, vemod och förfäran med kärlek, vänskap och mod. Även ett och annat skratt får man till, främst då framlockat av Rons (Rupert Grints) vältajmade repliker. Michael Gambon överraskade med att äntligen förstå hur Albus Dumbledore bör spelas och gjorde ett värdigt sista framträdande som denne vise man, vilket jag uppskattade.

För den som har läst och älskat boken så finns det givetvis saker som har ändrats, men det är okej. De gör det faktiskt bra och de allra flesta ändringar kan jag (faktiskt) förstå. Även om det givetvis finns saker som jag grämer mig över att de ändrat eller inte haft med.

Har du gillat de tidigare filmerna så kommer du nog älska den här. Gillade du inte de tidigare filmerna så kan du ändå gilla den här, för den var överraskande bra och ett värdigt slut på filmatiseringen av en helt magisk serie.

Valde en bild på Snape (bra spelad av Alan Rickman) då jag fortfarande inte är särskilt förtjust i Daniel Radcliffe (Som spelar Harry sådär. Skådespelet har blivit bättre, men gillar honom ändå inte som Harry.)