Trött, tröttare, Jennifer.

Ibland blir jag så trött på mig själv och min kropp.

Det åskade förut. Läskigt, tycker jag. Jag hade tänkt åka till stallet, men vågade inte åka eftersom jag inte hade någon lust att rida i spöregn och åska. Regn kan gå an, men åska är något jag har lärt mig från barnsben att man inte ska vara ute i. Jag väntade på att det skulle sluta åska. Lade mig ned och sov, jag skulle bara sova en halvtimme. Ställde klockan så att jag skulle vakna, då gå upp och kanske åka till stallet om vädret tillät. Jag somnade med Sindy på magen. Klockan ringde. Sindy lade sig bredvid mig och jag lade mig på sidan och stängde av klockan. Och sov vidare!

Man kan tycka att det kanske inte är så farligt och kanske är det inte det. Men jag sov så länge att jag nu inte hinner till stallet och då blir jag sur.

Jag vet inte varför jag är så trött, men jag hoppas innerligt att det är p.g.a. mitt låga hb-värde för då kanske det kan hjälpas snart och så kan jag ta en powernap på en halvtimme istället för en och en halv timme! Jag vet att jag kanske behöver lite mer sömn än t.ex. Anton, men jag kan tycka att jag inte borde vara trött när klockan är halv elva och jag har sovit från tolv kvällen innan. Är det för mycket begärt? Enda anledningen att jag går upp då är att jag inser att man inte kan sova längre.

Nu ska jag bara tvinga upp mig själv löjligt tidigt på torsdag för att ta blodprov och se vad jag egentligen saknar i mitt blod. Hoppas det är något, annars kommer jag be om att få något uppåttjack för att komma upp när jag har sovit...